Kompetensförsörjning – en strategisk fråga för att uppnå hållbarhet

Svensk industri har under lång tid brottats med svårigheter att rekrytera rätt kompetens. I Teknikföretagens nyligen utföra kartläggning av kompetensbehov framkom det att 8 av 10 teknikföretag har kompetensbrist inom minst ett område, och efterfrågan speciellt inom hållbar produktion, digitalisering och automation är stor[1]. Kompetensbristen är, enligt Teknikföretagen, en flaskhals för att klara den gröna och digitala omställningen. I framtiden kommer situationen bli än mer akut, om utvecklingen fortsätter.

Begreppet underhåll förändras när industrin förändras

I takt med industrins automatisering och digitalisering ställs nya krav på driftsäkerhet. Driftstopp måste undvikas för att nå en hållbar produktion, och då behövs ett smart underhåll där maskinerna kan kommunicera med varandra och meddela sin status, och där planeringen är datadriven och prediktiv. Ett viktigt perspektiv är hur man kan man försäkra hög tillgänglighet utan att riskera ekonomiska, personmässiga eller miljömässiga konsekvenser. Detta innefattar tillförlitlighet och olika tillgänglighetsbegrepp, koncept och metoder inom riskanalys och riskhantering samt principer för tillståndsbaserat och prediktivt underhåll. Underhåll är ett sätt att uppnå hållbarhet i produktionen. För att förstå denna koppling behövs ett systemperspektiv med fokus på värde, livscykelperspektiv, samverkan och hållbarhet. Om man systematiskt tar hand om sina tillgångar är det möjligt att öka värdeskapandet. Det centrala är alltså det värde en tillgång kan medföra, inte tillgången i sig. Vidare ska man se på värdeskapandet i tillgångens hela livscykel. Det innebär att en tillgång kan leda till högre eller lägre värde beroende på var i livscykeln den befinner sig, och att man ska ta beslut som tar hänsyn till vilket totala värdeskapande som tillgången kan medföra.

Extra tydligt kommer detta tankesätt fram vid inköpsbeslut: ska man satsa på utrustning som är billig i inköp men som har höga drifts- och underhållskostnader, eller ska man satsa på utrustning som kostar lite mer i inköp men som i långa loppet ger lägre totala kostnader? Förvaltningen av tillgångar är inte en enhets uppgift utan något som berör hela företagen. Därför är det viktigt med samverkan mellan olika enheter, och att ha ett systemperspektiv på tillgångar. Dåligt underhållna maskiner har till exempel negativ påverkan på produktionen och dess kvalitet, vilket i sin tur kan leda till kvalitetsdefekter och leveransförseningar mot kund. Tillgångarna kan bidra till inte bara finansiella, utan även miljömässiga och sociala värden. Om man tar hand om sina tillgångar kan man reducera utsläpp och annan miljöpåverkan, som i sin tur är en del av företagets sociala ansvarstagande.

Vilken underhållskompetens behövs i framtiden?

När industrin förändras ändras även kompetensbehovet inom underhåll. I en underhållsorganisation som arbetar främst reaktivt är den praktiska underhållskompetensen hos teknikerna kritisk. Det gäller att snabbt kunna felsöka och fixa problem när de uppstår, och för att minska stopptiden behövs en effektiv reservdelshantering. Med driftsäkrare system förskjuts kompetensbehovet hos teknikern och övrig underhållspersonal från att fixa till att förvalta. En underhållstekniker behöver till exempel kunna mäta och tolka information och arbeta med förebyggande förbättringar tillsammans med annan personal. Som underhållsledare behöver man goda kunskaper i styrning av den egna personalen, men även inom upphandling och kontraktering. Man behöver effektiva verktyg för att planera, utföra, följa upp och förbättra den egna verksamheten, men även förmåga att relatera detta till företagets hållbarhets- och affärsstrategi och ta långsiktiga beslut. Fem kritiska kompetensområden är:

• Ingenjörskunnande och teknisk kompetens: Detta omfattar den traditionella kärnkompetensen inom underhåll, såsom förståelse för tekniska system och underhållsrelaterat ingenjörskunnande, men även färdigheter att använda modern digital teknik och verktyg för att säkra tillgänglighet och tillförlitlighet.
• Underhållsstyrning: Effektiv styrning av underhåll innebär bland annat kunskap och kompetens kring strategiutveckling och användande av nyckeltal, effektiv planering av underhållsresurser och underhållspersonal, budgetering och ekonomisk uppföljning samt förbättringsmetodik.
• Dataanalys och informationshantering: Datainsamling, analys och dokumentation kräver kognitiva förmågor för att effektivt kunna kombinera, sortera och tolka en stor mängd data och digital kompetens för att effektivt kunna nyttja digitala verktyg för detta ändamål.
• Livscykeltänkande och systemtänkande: Alltmer komplexa system kräver systemtänkande och en helhetssyn för att förstå de positiva effekterna och negativa konsekvenserna av beslut samt ett ingenjörsetiskt förhållningssätt. Man behöver förståelse för underhållets påverkan under hela livscykeln (cirkulär ekonomi), men främst hur man kan förlänga livslängden i driftsfasen på ett kostnadseffektivt och samtidigt hållbart vis. Detta inbegriper förmågan att utföra analyser som LCC, LCP och LCA samt riskanalys.
• Hantering av externa resurser: Nätverkande, outsourcing och strategiskt partnerskap kräver inte bara förmåga att formulera gemensamma mål, nyckeltal och kontrakt utan också goda kommunikations- och samarbetsförmågor.

Hur kan vi säkerställa kompetensförsörjningen inom underhåll?

Listan av önskvärda underhållsrelaterade kompetenser sammanfaller i hög grad med teknikföretagens uttalade kompetensbehov, vilket gör kompetensfrågan både generell och specifik. Genom att stärka den generella teknik- och ingenjörskompetensen nationellt bör även underhållskompetensen stärkas, kan man tänka. Tyvärr är det inte så enkelt, ändå. Den genomsnittliga svenska ingenjören kommer förmodligen, efter tre-fem års universitetsstudier, ha få eller inga kunskaper om underhåll. I en kartläggning jag gjorde av alla högskole- och civilingenjörsprogram i Sverige visade det sig nämligen att endast 12% av programmen innehöll någon form av utbildning inom området underhåll och driftsäkerhet[2]. Om studenterna inte vet vad underhåll är blir det svårt att locka dem till branschen...

Man brukar säga "ju fler kockar desto sämre soppa", men när det gäller kompetensförsörjningsfrågan är det precis tvärtom! För att säkerställa den långsiktiga kompetensförsörjningen inom underhåll måste utbildare, företag, intresseorganisationer och beslutsfattare samarbeta och stötta varandra. Konkret kan det röra sig om att ta fram standarder, policys och utbildningsmaterial eller lyfta frågan i riktade kampanjer, men absolut viktigast är nätverkande där vi kan stötta varandra och arbeta fram strategier för kompetensförsörjning på nationell och regional nivå liksom industri- och företagsnivå.

Vi måste även sätta underhåll i sitt rätta sammanhang, alltså som en kritisk komponent för att uppnå hållbarhetsmålen. På så vis kan vi kanske locka unga att utbilda sig och söka sig till underhållsrelaterade arbeten. Det här arbetet måste påbörjas tidigt: barn har generellt sett en positiv attityd till teknik och naturvetenskap, men detta ändras redan i mellanstadieåldern och därefter ser man en tydlig nedåtgående trend, speciellt hos flickor.

[1] Teknikföretagen (2022). Teknikföretagens kompetensundersökning 2022. Kompetensförsörjning för den gröna och digitala omställningen.

[2] Kans, M. (2021). A Study of Maintenance-Related Education in Swedish Engineering Programs. Education Sciences, 11, 535. https://doi.org/10.3390/educsci11090535